/
Allmänt /
Man är väl en äkta norrlänning
Jomenvisst! Och då gillar man surströmming. Fast det kan räcka med en gång per år tycker jag, medan somliga i bekantskapskretsen (norrbottningar, nota bene) utan vidare kan öppna en burk under julen.
I år invigdes den yngste sonen i smaksensationen och tryckte utan problem i sig en hel klämma (= hård tunnbrödsmacka med mosad potatis, hackad gul lök och surströmming i bitar). Vi som inte är nybörjare har för länge sedan lämnat klämmorna bakom oss och äter strömmingen som den är med kokt potatis och rå lök. Yummie!
Öppningen av årets första burk har något nästan rituellt över sig
Måhända har tiden i Kina lärt I att allt kan ätas
Tror nog att en 7-8 stycken gick ner i alla fall. Man ska helst inte sova med någon annan än sin äkta hälft efteråt.
Dagen efter bjöd på ett fantastiskt sensommarväder så då blev det skördetid i trädgården. Vinbärsbuskarna dignade av överdådigt stora bär som jag nästan inte kunde sluta plocka. Nu är frysen full av både hallon och vinbär. Vilken lyx.
Vinbärens öde.
Fantastiskt att surströmmingstraditionen hålls vid liv! Om man vill slippa lökrapandet ska man äta tomater efteråt. Fungerar jättebra och det är en Norrmjölebo som berättade det när vi åt i bygdegården med byborna.
Surströmmingsälskaren, din moder som serverar surströmming på Birngetofta marknad 31 augusti.(Startade 1997)