/ Allmänt /

I min håla ska jag stanna

Det snöade alldeles nyss. Stor upphetsning i personalrummet. Regnblandad, iskall blötsnö från en stålgrå himmel.
Kalendern visar september.
Nu är det bara att stänga in sig, tända tusen stearinljus, brygga oceaner av Roiboos-te och vänta tills solen börjar lysa igen någon gång i mars och takdroppet gör att man åter kan sticka ut näsan. Kommer plötsligt ihåg den främsta anledningen till att jag sa ja på studs till erbjudandet om att flytta till Kina; det varmare klimatet. Ningbo ligger på samma breddgrad som Rom, dock tar alla andra liknelser mellan dessa två platser slut där:)
 
Apropå Rom så är det precis där jag och mannen skulle ha befunnit oss just nu om vi inte hade råkat spendera exakt hela semesterkassan i Schweiz i somras = inställd Romresa (jag tänker uppskjuten). Nu åker vi till huvudstaden imorgon istället och hälsar på storbarnen. Blir också bra, och kanske bjuder Stockholm på en aningens mildare höstväder!
 
Snart är vi här och vi tinar inte fram förrän i mars
En liten uppmuntran av saligt hädangågna Sara Lidman, bilden tagen i fina gång- och cykeltunneln där man året runt hör fågelkvitter bland björkstammarna.