/ Tankar och funderingar /

Saknad och längtan

Hur mycket kan man sakna sina ungar egentligen? Trots att de inte alls ser särskilt normalkloka ut på den här bilden (bara du A). Nu är det en månad kvar tills vi är fulltalig familj här på Yangmuqi lu, och gissa om vi ser fram emot det! Nedräkningen har börjat. Puss på er storbarnen!
 
Vi som redan är här längtar också tills i övermorgon då vi förhoppningsvis kan sparka av oss skorna och få kritvit sand mellan tårna på det här stället:
Boracay island, en liten ö i Filippinerna. Ser faktiskt inte alls fel ut, och snart får vi se med egna ögon. Det gäller ju att passa på att resa till sådana här platser nu när vi bor nära, för hemifrån Sverige är nog inte Filippinerna ens med på önskelistan....men härifrån tar det bara 4 timmar och kostar inte så mycket heller.
Eftersom man bara får ha med sig 10 kg bagage så får datorn stanna hemma, men det kanske blir något litet blogginlägg via telefonen under semestern. Nu måste jag börja packa - det gäller ju att vara nogräknad när det är begränsad vikt. Den bikinin eller den...?
 
#1 / / amanda:

OCH VI LÄNGTAR OCKSÅ!!!
men det var en väldans massa info att fixa för visumen...

Ha en underbar semester :)!
Är bara lagom avundsjuk här i Umeås höstregn..
Kramar till er alla!

#2 / / Pappa:

Solsemester låter inte fel. Här hemma är det i dag ösregn och bara 12 grader. Och då bor vi ändå längst ner i söder!

Passa nu på att njuta av sol och sand några dagar!
Kram!
Mia & Pappa

#3 / / Emma:

Gudarns, livets bild va... Längtar också nu, och serr, nog är det med på önskelistan alltid, även om det är så nära man kommer! Ha det fett folks!

#4 / / Mormor Monika:

Ser skönt ut så ha en härlig tripp!